Är inne i en djävulsk period då jag är konstant trött. Trots relativt många timmars sömn nattetid finns det under dygnets alla vakna timmar en stark längtan efter att få sova.

Förstår egentligen inte varför jag är så trött som jag är? Kanske är det på grund av de stora kontrast som råder mellan lugn och hårt arbete under dagarna - Kickstartar dagen i stallet med tunga uppgifter, segar ihop på jobbet, åker hem för att kämpa på med ridning och stallarbete för att sedan återigen landa i det lugna...

En daglig aktivitetskurva vars toppar och dalar skiftar mellan 0 & 100 ett flertal gånger om dagen är nog inte nyttigt för någon i längden.

 

För mig som är vikarie, är det svårt med rutiner. Annars tror jag att just rutiner är receptet till en mer fungerande vardag, och framförallt till ett piggare liv.

Även om rutiner inte kan jämna ut några kurvor, så kan dem i alla fall hjälpa till att tydliggöra och förbereda en på övergången mellan dagens toppar och dalar.

Den här ovissheten utan rutiner som dagligen råder är både stressande och förvirrande vilket gör även den till en tänkbar bov i trötthetsdramat.

_ _ _