Nu har jag skickat iväg anmälan till helgens tävling.

Juni och jag kommer att starta 70 & 90 cm.

 

Jag kände att jag ville hoppa två klasser för att ge Juni chansen att ta in alla nya intryck i den första klassen, för att sedan förhoppningsvis kunna koncentrera sig på det hon ska göra i den andra.

70 valde jag för att det känns som en bra uppvärmningshöjd där vi kan checka läget och övervinna alla hinder- och hörnmonster som säkert kommer visa sig ;)

90 ser jag lite mer som en utmaningshöjd. Vi har inte hoppat speciellt många banor på träningarna, och speciellt inte banor där hindrerna ligger på en och samma höjd.

Jag ser det mer givande och åka och hoppa en höjd som jag känner blir en utmaning och medför något utvecklande för oss. Att köra safe bara för en nolla känns bara bortkastat för vår del - Juni är ung och ska utvecklas!

 

Vi kommer helt säkert komma fel på en del hinder, få med oss några bommar ner och kanske ett och annat stopp, men vad gör det?! Vi satsar inte på nolla - vi satar på att komma runt, och om det är 0, 4 eller 16 fel på hinder spelar ingen större roll den här gången. Vi ska ut och ha kul, känna att vi kan och vågar!

 

Tror att vår största svårighet kommer att vara JAG! Jag kommer säkert bli dönervös och helt plötsligt tycka att nitti ser skyhögt ut.

Jag ska för vår skull försöka hålla lugnet. En lugn och säker Rosanna = En lugn och harmonisk Juni.