Hur sjukt är det inte att vissa har det jättebra ställt, och har mängder av tillgångar medan andra inte har någonting alls i princip... Skillnaderna som råder mellan invånarna i vårt land är verkligen stora.

Men det är inte de rika och de fattiga som dominerar mängdmässigt i vårt samhälle, utan det är svennebanan-medelklassen som gör det.

 

Enligt mig borde alla, precis ALLA sträva och sukta efter att tillhöra den del som lever i lyx, och inte behöver tänka på vad de spenderar sina pengar på.

Dock är det är inte många i förhållande till antal invånare som lyckas här i livet och får uppleva det ekonomiska oberoendet och leva det lyxliv som man alltid drömt om att göra. Istället lever de allra flesta som vilken medelsvensson som helst, med sin orginella villa, volvo, och heltidsjobb som ger en överlevnadslön.

Om nu sportbilen för miljontals kronor, kontokortet med oändligt mycket pengar på och det slottliknande huset med både inomhus- och utomhuspool är vad de allra flesta önskar äga, är det VÄLDIGT många som misslyckas i livet.

 

Jag tror inte att det är speciellt många som ser medelklasen som ett misslyckande, de allra flesta ser det nog mer som verkligheten. Men jag kan helt ärligt inte se det som någonting annat än ett misslyckande. Någonting jag vet är möjligt att uppnå, och som jag VILL uppnå men sedan inte lyckas med är för mig ett tydligt och stort misslyckande.

 

Jag är dock medveten om att det inte är realistiskt att alla kan lyckas, alla har inte tillgångar och möjligheter till att nå "toppen".

 

Utifrån mitt berättarperspektiv gällande detta ämne låter det säkert som att jag är en bortskämd jäkel som redan nu har en framtid säkrad med rikedom och topposition. Men så är absolut inte fallet!

Jag vet redan nu att jag inte kommer lyckas här i livet då det gäller att nå dit jag vill. Jag har inte haft turen att födas in i rikedom, eller turen att ha en säkrad chefsposition på pappas stora företag med bra omsättning. Ska jag lyckas måste jag jobba för det, vilket är precis vad jag drömmer om att göra. Jag vill åstadkomma bra och viktiga saker på vägen till framgång och berömmelse, inte bara glida in i det. Dock är jag medveten om att jag heller inte kommer att gå hela vägen på eget driv, krävs så otroligt mycket när man inte får en gratisstart. Jag må sikta mot toppen, men jag har inte det som krävs, jag är inte tillräckligt bra! 

 

Vad vill jag säga med det här då? Jo, att det är sjukt att vi ägnar våra liv åt att jobba i princip varje dag tills det är dags för kistan med något som egentligen inte är tillräckligt välbetalt och ger oss den status som vi vill ha.

Vissa av er kommer nu hålla med till fullo, medan andra kommer tänka att mitt resonemang är bullshit rakt igenom.