Idag hoppade jag upp på hästryggen igen efter en månads uppehåll.

Visste dock inte vart jag skulle rida med tanke på att det är isgata på vägarna och megamycket snö på fälten.. Men eftersom Juni inte har några skor, och alltså inte några broddar så bestämde jag mig för att rida igenom henne på åkern trots det tjocka snötäcket - Vill absolut inte riskera att hon sträcker sig på de hala vägarna.

 

Juni var lugnare än vad jag förväntat mig. Trodde jag skulle behöva kämpa som en tok för att hålla henne på marken och under en hastighet på 100 km/h, men inte då! Hon var följsam och positiv till arbete vilket ledde till en bra känsla och ett harmoniskt pass.

- Fina häst ♥

 

 

 

 Tappade ett bakskydd, hopplöst med benskydd i den djupa snön...

 

 

Det har nu gått en månad sedan jag red sist. Jag har ALDRIG förut haft ett sånt här långt uppehåll från ridningen under de 14 år som jag haft egen häst.

 

Med handen på hjärtat och med hundra procent ärlighet kan jag säga att jag inte har saknat att sitta på hästryggen en enda gång under den här månaden. Nu när jag jobbat i princip heltid, och varit borta alla dygnets ljusa timmar har det varit hur skönt som helst att slippa känna att jag måste göra iordning hästen för att bege mig ut i kylan och mörkret på de hala vägarna. Det är så mycket ändå runtomkring hästarna som ska göras såhär års, så ett break från just ridningen är i mitt fall behövligt någon månad under den värsta vinterperioden om intresset ska hålla i sig. 

Att låta Juni och Caramba vila är ett beslut som jag tagit av den anledningen att jag inte vill känna dåligt samvete de dagar jag absolut inte klarar av att sätta mig på hästryggen av någon anledning. I mitt tycke är det bättre att bestämma en tidsperiod då jag får tillåta mig själv att inte rida om jag inte känner för det.

Nu har den här tidsperioden passerat, jag bestämde mig för att det var okej att låta hästarna vila tills efter jul och nu är vi här.

Nu ska hästarna igång igen - Nya mål ska sättas och daglig ridning efter en genomtänkt plan ska in på schemat.

 

 Bara för att jag inte kände saknad efter att sitta på hästryggen under denna ridfria månad betyder det inte att jag inte vill komma igång igen. Nu går jag in med den vetskapen om att ridning återigen ska planeras in i vardagen, och jag tycker att det ska bli döroligt att få utvecklas ännu mera tillsammans med Juni, samt mysrida Crullie.

Juni och jag har vår viktigaste, och mest spännande sässong framför oss vilket gör att det känns extra värt att kämpa.

 

 

 

 

 

 

 

Juni och Caramba fick på julaftonskvällen en varsin knäckering med sirap, samt urgröpta äpplen fyllda med havregryn, sirap, äppelbitar och krossat knäckebröd. På morgonen fick dom en stor puss på mulen och mängder av morötter.

 

Till katterna hade vi köpt små "lyxburkar" med kattmat, som jag lyxade till ytterligare genom att lägga upp den på en skinkbädd och garnera med ost.

Utöver detta smyger jag åt kissarna och Dyland massor av julmat från kylskåpet - Shhh, säg inget till mamma..

 

 

 

 

Jag har i alla fall haft en mysig jul hemma med god mat, fina julklappar och trevligt sällskap i form av familjen - Mamma och bror ❤

 

 

 

Sista veckan på jobbet var rent ut sagt en pina! Barnen var överspeedade inför julafton, och hade helt och hållet glömt bort hur man lyssnar och uppför sig.

Hela veckan har jag känt mig som en riktig tjatmorsa - spring inte inne, gå ner från bordet, sluta bråka, inte slåss, hoppa inte i soffan, inte i munnen, kasta inte saker, skrik inte osv, osv...

Att tjata om samma saker hundratals gånger utan någon som helst respons gör en lite småless. Tummen ner för dessa dagar.

 

Nu känns det i alla fall fantastiskt skönt med julledighet. Tror att det är behövligt för både vuxna och busiga barn att samla energi inför en ny termin!

 

Inne på dag två av tjugohundratolvs luciamaraton. Imorgon väntar den tredje och sista dagen av glitter, ljus och mysiga lussesånger.

 

I onsdags ställde jag upp i Gottröras årliga luciatåg, något jag gjort i några år nu. Idag tog vi med oss dagisbarnen för att kolla på när barnen som går i skolan hade uppträdande. Imorgon är det dags för min absoluta vavvokör att ta ton, då har turen kommit till alla små dagisbusar.

Alla står och fifflar med lite allt möjligt, vrider och vänder på sig, gör grimascher, står i sina egna tankar och sjunger helt i otakt - HUR GULLIGT SOM HELST!!

 

 

Idag kom jag över en bok innehållande recept på julgott till hästen.

Antar att boken är från tiden då jag som 10-årig horselover fick tidningen "Min Häst" i brevlådan och var med i alla tänkbara klubbar som varje månad skickade ut paket fulla med olika hästprylar.

 

Lätt att Caramba och Juni kommer bli julens mest bortskämda hästar nu när jag har material till att bli en riktig mästare på hästmums.

Idag tjuvstartade jag andra advent med att bjuda mina fyrbenta på recept nummer ett, sirapsdoppade morötter med havregryn.

 

 

Även fast det varit få barn på jobbet hela denna veckan känns det behövligare än någonsin med helg. Under hela eftermiddagen kände jag mig tokless på alla springande barnsben och munnar som vägrade sluta tjata.

 

Bortsett från eftermiddagens sista timmar så har det fungerat och känts bra under de senaste veckorna. Barnen är för det mesta goa och totalcharmiga.

 

Nu när vädergudarna sett till att vårt avlånga land täckts av ett tjockt snötäcke är utomhuslek en stor favorit hos barnen, så bus och lek i snön är numera en aktivitet som upptar en hel del av veckanas arbetstimmar.

Idag har julpyssel stått på schemat i stort sett hela dagen. Tillsammans lät vi kreativiteten flöda och skapade allt ifrån enkla julkort till något mer välarbetade tomtar.

Nästa vecka bjuder på ännu mer julfix och pyssel, då inför lucia. Lussebullar och pepparkakor ska bakas med barnen, och luciasångerna ska sitta inför fredagens luciauppvisning för nära och kära.

 

Under kommande vecka har jag även fler arbetstimmar på schemat än jag tidigare haft då vår personalstyrka är en man kort. Detta ser jag endast som något positivt, och välkomnar dessa extratimmar med varm famn.

 

Omänskligt kallt ute nu. Termometern visar -15, och jag har stallet kvar att fixa. Det är ju inte direkt så att jag sprudlar av lycka över att få gå ut och mocka två boxar, förfrysa varenda kroppsdel som finns, och gå ett maraton med vattenhinkar i händerna då vattnet vid stallet inte fungerar nu när minusgraderna har letat sig fram...

 

 

 

 

 

Veckorna rusar iväg med en väldig fart, alldeles för fort enligt mig - redan första advent och endast tre veckor kvar till julafton...

Jag har inte inhandlat en enda julklapp, bortsett från ett par stycken till mig själv... Så nästa helg är det dags för mig att bege mig ut på första klappjakten för i år.

Jag som för ett par veckor sedan kände ett stort sug efter att tänka ut och inhandla julklappar till alla fina, har nu ingen fantasi eller lust alls. Men förhoppningsvis återkommer den rätta känslan under kommande vecka så att shoppinghumöret är på topp inför helgen.