Lär känna mig som ryttare och mina ponnyer och hästar genom åren. Hela berättelsen från början till idag..

Har i stort sätt hållit på med hästar hela mitt liv. Började på ridskola när jag var 3 år, och har sen dess inte alls haft ett uppehåll eller liknande från hästarna.

Började som sagt på ridskola vid tre års ålder. Red då på Lagga Ridskola. Tyckte att det var jätteroligt med hästar och ridning! Ett intresse växte fram, och jag var fast! Red på Lagga i drygt tre år. När jag blev sex fick jag min första egna ponny, shetlandsponnyn Lilla Ballerina.


En av de första ridlektionerna på Lagga


Ballerina var tre år och inte alls riden mycket då jag fick hem henne. Det blev en utmaning redan från början. Hon var en tjej med mycket humör! Tror jag tappade räkningen på antal avramlingar ganska fort under inridningen... Men vi kämpade på! Jag lärde mig sitta kvar, och ponnyn lärde sig vad ridnigen gick ut på. Vi började ta lektioner i både hoppning och dressyr. Vi utvecklades enomt tillsammans och blev ett bra litet ekipage.


Ballerina som liten oinriden ponny

Ballerina gick från en liten rodeoshettis till en fin, välmusklad liten häst som kunde allt ifrån att gå på tygeln till att hoppa som en gud! Vi började tävla, och bra gick det.. Min Lilla Ballerina och jag stod oftast som segrare efter avslutad ritt, till och med när motståndet var större ponnyer lyckades vi ta främsta platsen på prispallen.


Ballerina och jag tillsamans på Tävling

Vid nio års ålder började vi kolla efter en B-ponny till mig. Mamma såg en annons i tidningen på en welshponny valack, 11 år inte alls långt ifrån där vi bodde. Vi ringde och åkte och kollade på ponnyn.  I hagen stod en överfet, långhårig liten skimmel med de finaste ponnyögonen jag någonsin sett. Under provridningen fick jag kämpa för att överhuvudtaget få fram den sega ponnyn i skritt. Någon trav var inte ens att tänka på. Trots detta så hade hanns ögon övertygat mig om att han var den rätte. Några dagar senare stod han hemma tillsammans i hagen med Ballerina. Tims Apollo var nu min!

Fick jobba mycket med att först och främst få ner Apollo i vikt och träna konditionen. Mycket jobb men han kom iform och vi började att hoppträna och tävla. Apollo var världens snällaste ponny, hoppade absolut allt! Hans problem var att han inte alltid var den snabbaste ponnyn.. 99% av våra tävlingar har varit felfria rundror, men eftersom han var en ganska seg ponny så var han ingen rosettplockare. De bästa resultaten fick vi på banor som krävde mer teknik än fart. Fick ofta höra ”hur orkar du åka och tävla den där ponnyn? Det kan ju inte vara kul när man inte kommer placerad någon gång!” Men jag såg det inte så.. Det viktigaste för mig var inte att vinna, utan det var att ha kul! Och kul hade jag verkligen med Apollo! Under mina två sista B-ponny år (12-13år) gick det allt snabbare på banorna. Jag visste precis hur jag skulle rida honom, och när jag blev större blev det lättare för mig att komma åt honom och få fart framåt. Nu började allt fler placeringar rulla in. Apollo och jag tävlade upp till LA med lätthet. Det var det ingen som trodde. Helt underbart att visa alla!


Apollos och min första tävling tillsammans


Apollo 2008

Under tiden då jag hade Ballerina och Apollo fick jag en förfrågan om att ta ett gotlandsruss på foder, Gervides Thor Grim. Tackade ja, och hade nu tre små finaponnyer här hemma. Tränade och tävlade alla tre. Red lektion för tränare tre gånger i veckan. Två hoppass och ett markarbete. Dessa träningar fördelades på mina hästar. Tävlingarna delades också upp på hästarna. Fick ju bara med två i transporten, så det blev till att turas om. Apollo fick följa med på alla eftersom det var honom jag satsade på.

Fick  förfrågan om att köpa Grim, men det kändes inte helt rätt. Vi hade tävlat upp till LC/LB, men kände inte att vi kom längre än så. Han var ojämn på tävlingar och dessutom endast 125 cm i mankhöjd. Grim såldes till en privat ridskola uppåt i landet och jag jobbade på med Ballerina och Apollo.

Jag växte, och det gjorde tyvärr inte min Lilla Ballerina. Vi fick i alla fall ett bra avslut tillsammans då vi var med på Stockholms International Horse Show i globen 2003. 2004 bestämde vi oss för att vi skulle lämna ut henne på foder, vilket vi också gjorde. Det var en familj i Östhammar som tog hem henne för att ha som tävlingskompis.

Bara Apollo kvar, men det dröjde inte alls länge innan vi svarade på en annons på en C-ponny, Caramba! Åkte till Bålsta för att kolla på Caramba. Gick till boxen där han stod, och så här var vårt första möte; ”Hej ponnyn” sa jag... Caramba svarade med tänderna i boxgallret och öronen bakåt.. Mysig ponny!

Han var fin att rida och hoppade trevligt. Ingen tvekan alls fast hindret blev högre och högre.. kändes bra, och jag ville ha honom trotts hanns utbrott i hanteringen. Vi var tvugna att vänta i två veckor på besked pga att han var uppbokad så länge med folk som skulle komma och kolla på honom.

Efter två veckor ringer det i alla fall, och Caramba blir min!

 
Min fina lilla Caramba

Efter första hoppträningen börjar jag undra vilket misstag det var att ta hem honom... Står mestadels på bakbenen, och gör han inte det så skenar han mot hindrerna helt okontrolerat! Herregud säger jag bara...

Vi tränar på, och tillsist säger det klick! Vi lär känna varandra och blir ett bra team på hoppbanorna. Tar många placeringar och klättrar i klasserna. Men så plötsligt säger det bara stopp! Caramba börjar stanna. Vi går ner i klasserna igen, men kommer inte ens runt en LD. Något är fel!

Tar ut en kiropraktor och låter honom känna igenom Caramba.. han har fel på ”hoppmusklerna”, därför blev det nu vila, massage och försiktig igångsättning. Under den här tiden bestämmer vi oss för att lämna ut Apollo på foder, eftersom jag börjar bli för stor för honom.

Apollo åker till en fodervärd, men ryttaren tappar intresset, så han kommer hem lika fort igen. Efter ett tag hittar vi en ny fodervärd åt honom.. Dock i östersund, miljoner mil bort från mig... Vad jag inte visste då var att detta var sista gången jag såg min älskling!

Återigen bara en ponny. Caramba återhämtar sig och blir bra.. Vi börjar tävla och träna igen, och det går framåt på tävlingarna som förr.


Caramba 2011

Men som alltid har jag inte endast en ponny speciellt länge. Utan vi känner att det är dags för att leta D-ponny. Åker iväg till Tierp och kollar på en varmblodskorsning, Tiger Man! En jätte charmig liten häst. Tror att det var charmen och hanns arbetsvilja som gjorde att vi tog hem honom. Tävlade lite grann, LD/LC med några placeringar. Han utvecklade hoppteckniken enormt mycket, men var ingen ponny för högre klasser. Eftersom jag ville satsa på hoppningen och komma längre än vad jag kunde med Tiger så började vi leta efter en till D-ponny. Vi hittade en i Varberg som vi bestämde oss för att kolla på, Jambo. Jambo var en 8 årig engelsk import, hade inte gjort speciellt mycket i sitt liv och var därför som en unghäst i sättet och utbildningsnivå. Han hade stått flera år på försäljningsstall utan att göra något. Hade troligen också blivit misshandlad där med tanke på hanns osäkerhet.

Han var fin att rida på marken, men hade i stort sätt inte hoppat något alls. På provridningen hoppade jag kanske 70 cm och man såg och kände att han kund bli något bra.

Åkte och hämtade Jambo några veckor efter att jag provridit honom. Hade nu alltså återigen tre hästar att rida. Jambo blev bättre och bättre.. Började tävla honom och det gick toppen. Han växte för varje dag som gick. Jag hade nu en ponny för de högsta klasserna.


Tiger Man


Jambo, någon vecka innan mardrömmen...

Ville lägga all min tid på Jambo, därför valde vi att lämna tillbaka Tiger Man. Både för min och hanns skull. Caramba tävlades lite grann fortfarande men det var Jambo som var framtidshoppet och den jag satsade mest på.

Allt gick så bra, min fina Jambo gick bara bättre och bättre, det var så roligt! I juni 2008 skulle vi åka iväg på tävling. När vi kommer fram ligger Jambo i transporten!? Vi öppnar och tar ut honom.. Han släpar ena bakbenet, men inget fel annars. Vi åker hem igen och låter honom stå några dagar. En kväll när vi kommer till hagen där Jambo och caramba står och betar kollar Jambo upp och ska gå mot oss, stackarn är helt vinglig.. Bakdelen är som förlamad.

Tar ut veterinären och han tar tester. Inget fel kan hittas.. Kotknackaren kommer också ut och kikar på honom men kan inte hitta något fel.. Vi  ringer till Ulltuna Djursjukhus för att få komma dit. Men eftersom det inte är något fel på hans hälsa, alltså inte akut så får vi inte någon tid förens två månader senare..? Min fin, fina ponny får ha boxvila i två månader! Helt sjukt...

När dagen väl är inne åker mamma iväg med honom till Ulltuna. De röntgar hela honom, och det visar sig att en kota i nacken pekar helt åt fel håll... Den här kotan har alltså skavt sönder Jambos nerver, vilket gjorde att sen inte hade någon kontroll på bakdelen... De tog bort honom på en gång.. Min fina, älskade bästa vän!

Det gör ont i hjärtat att han fick stå i en box i två månader för att vänta på att lämna jorden. Ett bättre slut var han värd!


Jambo och jag i Hufvudsta



Vackra vännen!


Ställer upp i alla situationer!


Så galet saknad!!!!!

Här dog jag lite grann, det var den här dagen tävlingsryttaren, hon med alla drömmar och den starka viljan försvann..

Jag hade fortfarande Caramba.. Endast promenadridning för att hålla igång honom, ingen annan motivation eller ork fanns. Kunde helt enkelt inte hitta tillbaka till den ryttarglädje och tävlingsinstinkt som jag haft innan. Under den här tiden kunde jag inte ens minnas mina mål som jag med glädje hade strävat efter att nå.

Under hösten 2008 gjorde jag några starter på Caramba, började sakna att utvecklas och se resultat. Min fina lilla ponny ställde upp och gjorde bra ifrån sig under de sista tävlingarna. Caramba började bli äldre och jag började bli för stor för att tävla honom.. Ville jag fortsätta var det nu dags att leta ny ponny. Jag kände inte för att skaffa ny ponny. Den vintern var det bara Caramba och jag.. Min fina ponny och jag!

Apollo skulle ha kommit hem från sin fodervärd, men fick ett samtal från dem att han var sjuk och var tvungen att avlivas.. Nu var även min lilla älskling borta. Tog då hem en B-ponny, Vulkan som sällskap till Caramba. Våren kom, och våren hade alltid varit starten på en ny tävlingssässong. Började sakna att ha något att jobba med. Caramba var perfekt, men med tanke på hanns ålder och storlek skulle han inte ridas så jättemycket och framförallt inte hårt.


Vulkan

Började kolla lite smått på annonser. Ville ha en D-ponny, kände inte för att gå upp till stor häst innan jag fyllt 18. Ville uppleva ponnytiden så länge som möjligt!

Åkte och kollade på en D-ponny skimmmel i Örebro, Blue Boy. Han var jättefin, och påminde om Jambo enormt mycket både sättet och utseendet. Ägaren var dock jätte speciell och knepig, absolut ingen person som man önskar ha något att göra med. Blue Boy och jag fick alltså aldrig chansen att bli ett team.

Någon månad senare åkte vi iväg för att kolla på en annan D-ponny på foder. En korsningsponny mellan halvblod och welsh, Betty Boop.

Hon var bara 5 år, och säkert något bra att jobba med. Hon var rädd om sig och hade en bra hoppteknik. Dock var hon endast 144 cm i mankhöjd och en smäcker modell, alltså kändes hon för liten. Det blev då inget med Betty heller...

Fortsatte att kolla på annonser, men hittade ingen som verkade passa mig. När man nästan började ge upp, fick vi ett tips från en som vi känner om en D-ponny, Alonso. Han hade varit skadad men var nu friskförklarad och skulle sättas igång. Vi åkte och tittade på honom, provred och tog hem honom. Detta var lite av en chansning med tanke på att jag endast hade kännt på honom i traven. Red igång honom efter ett program som veterinären hade skrivit ihop. Det började gå bra, men så plötsligt började han kasta av mig. Han ville verkligen inte!

Ägarna till Alonso ville inte låna ut honom längre, de ville därför att vi skulle köpa honom. Men vi ville inte köpa en häst som det inte fungerade med, dessutom ville vi inte köpa en D-ponny eftersom jag endast hade två år kvar som ponnyryttare.



Alonso åkte, och Vulkan såldes... Återigen så var det bara Caramba och jag! En gammal tränare till mig hade ett tvåårigt halvblodssto, Little June som hon tyckte att vi skulle köpa. I vilket fall som helst behövde vi sällskap till Caramba och eftersom vi fick Juni till ett bra pris slog vi till, och Juni blev min!

Jag hade fortfarande sug efter en ponny att träna och tävla. Kollade därför på foderponnyer som jag kunde ha tills jag hade fått igång Juni så pass att jag kunde träna henne.



Inga ponnyer hittades, då började jag även att kolla efter storhäst. Det var inte heller det lättaste, men tillsist hittade jag en annons på ett fullblodssto i Huddinge, Collina Chorus!

Åkte och provred henne, och hon var perfekt! Jag som inte ville ha en stor klumpig häst, hade nu hittat en smidig, pigg och hoppglad tjej.

Det kändes så rätt med Collina, men det var fler som skulle komma och kolla så jag vågade inte ens hoppas på det bästa. Men när Collinas ägare Åsa ringde till mamma och sa att vi fick ta hem Collina kändes det så skönt.

Fick hem henne och jobbade med att lära känna varandra. Började så småningom att hoppträna henne, och det gick bra. Fick höra fina ord om henne redan efter första träningen, både av tränaren och andra. Vi fortsatte att träna och har varit ute och gjort några starter. Hon har hjälp mig jättemycket med att hitta tillbaka till ridningen och är rolig att jobba med. Efter all min väntan efter en häst/ponny att jobba med hittade jag tillsist den perfekta!





Idag har jag alltså Caramba, Collina och Juni. Efter att Jambo försvann är jag som sagt inte samma tävlingsryttare.. Jag tycker fortfarande att det är riktigt roligt och en del i min ridning som gör att det blir roligt att träna. Alltid kul med resultat! Skillnaden från nu och då är att jag hade höga mål och drömmar med min ridning under jambotiden. Idag är det viktigaste att ha kul på en lagom nivå och känna att man utvecklas tillsammans, sen vilken klass man tar sig upp till spelar ingen större roll. Vem vet, kanske hittar jag tillbaka till mina drömmars mål..?

Fortsättning följer när jag vet...

prinsessanrossi