Igår och idag har jag haft "gambiamöte" i skolan. Vi planerar och fixar tills gambianerna kommer den 6 september. De stannar i 3 veckor! Jag är livrädd...

Vi har i alla fall fått massor av uppgifter som vi ska fixa, och Mathilda och jag har jobbat på bra och är klara!

Vi har bland annat kontaktat TV för att för hoppningsvis få till ett repotage, bokat aulan, pratat med expeditionen om en välkomsttext på skolans intern Tv, och tagit fram en välkomstsång! Hur duktiga? ;)





prinsessanrossi

Som ni märker blir det inte mycket uppdatering just nu.. När skolan drar igång ser dagarna i princip lika dana ut, vilket medför att jag inte har något att skriva om..

Skolan flyter på, har redan ledsnat.. Känns ganska tråkigt och värdelöst att gå dit.. Känns som att vi bara fyller dagarna med massor som man inte får ut något utav! Men, men bara att kämpa och hoppas att det känns bättre snart.
'
Hästarna har börjat få sova inne nu! Det kan dem behöv med tanke på att det är både blött och börjar bli kallare ute. Ridningën går bra, alla sköter sig fin, fint!

I helgen blir det utgång i alla fall! Vet inte om det blir Stockholm eller Norrtälje än, men något blir det i alla fall.. Vore jag inte så fattig vore det kul med en tvådagars ;)

Uppdatering kommer när tid och lust finnes, håll utkik!

 

prinsessanrossi

Efter en mjukstart förra veckan är det nu dags att börja skolan på allvar. Imorgon börjar vi följa schemat osv.. Förhoppningsvis blir det ytterligare en vecka till då det är rätt så lugnt. Det brukar ta ett tag innan man kommer igång med kurserna ordentligt.

Lär ju vara rätt så slut efter att ha gått upp tidigt en hel vecka, kände av tröttheten redan efter förra veckan, och då gick jag ju bara varannan dag ;)

I veckan ska jag även hinna med att fixa iordning stallet så att mina fina kan få komma in och sova nu när nätterna börjar bli kyliga.

  

prinsessanrossi

Dags att skaffa ett jobb om jag överhuvudtaget ska ha ett liv..!

Fast skaffar jag ett jobb har jag inte tid med ett liv..

Ett tråkigt liv, eller inget liv alls.. Det är frågan?!

Det är inte lätt när det är svårt!



prinsessanrossi

Lär känna mig som ryttare och mina ponnyer och hästar genom åren. Hela berättelsen från början till idag..

Har i stort sätt hållit på med hästar hela mitt liv. Började på ridskola när jag var 3 år, och har sen dess inte alls haft ett uppehåll eller liknande från hästarna.

Började som sagt på ridskola vid tre års ålder. Red då på Lagga Ridskola. Tyckte att det var jätteroligt med hästar och ridning! Ett intresse växte fram, och jag var fast! Red på Lagga i drygt tre år. När jag blev sex fick jag min första egna ponny, shetlandsponnyn Lilla Ballerina.


En av de första ridlektionerna på Lagga


Ballerina var tre år och inte alls riden mycket då jag fick hem henne. Det blev en utmaning redan från början. Hon var en tjej med mycket humör! Tror jag tappade räkningen på antal avramlingar ganska fort under inridningen... Men vi kämpade på! Jag lärde mig sitta kvar, och ponnyn lärde sig vad ridnigen gick ut på. Vi började ta lektioner i både hoppning och dressyr. Vi utvecklades enomt tillsammans och blev ett bra litet ekipage.


Ballerina som liten oinriden ponny

Ballerina gick från en liten rodeoshettis till en fin, välmusklad liten häst som kunde allt ifrån att gå på tygeln till att hoppa som en gud! Vi började tävla, och bra gick det.. Min Lilla Ballerina och jag stod oftast som segrare efter avslutad ritt, till och med när motståndet var större ponnyer lyckades vi ta främsta platsen på prispallen.


Ballerina och jag tillsamans på Tävling

Vid nio års ålder började vi kolla efter en B-ponny till mig. Mamma såg en annons i tidningen på en welshponny valack, 11 år inte alls långt ifrån där vi bodde. Vi ringde och åkte och kollade på ponnyn.  I hagen stod en överfet, långhårig liten skimmel med de finaste ponnyögonen jag någonsin sett. Under provridningen fick jag kämpa för att överhuvudtaget få fram den sega ponnyn i skritt. Någon trav var inte ens att tänka på. Trots detta så hade hanns ögon övertygat mig om att han var den rätte. Några dagar senare stod han hemma tillsammans i hagen med Ballerina. Tims Apollo var nu min!

Fick jobba mycket med att först och främst få ner Apollo i vikt och träna konditionen. Mycket jobb men han kom iform och vi började att hoppträna och tävla. Apollo var världens snällaste ponny, hoppade absolut allt! Hans problem var att han inte alltid var den snabbaste ponnyn.. 99% av våra tävlingar har varit felfria rundror, men eftersom han var en ganska seg ponny så var han ingen rosettplockare. De bästa resultaten fick vi på banor som krävde mer teknik än fart. Fick ofta höra ”hur orkar du åka och tävla den där ponnyn? Det kan ju inte vara kul när man inte kommer placerad någon gång!” Men jag såg det inte så.. Det viktigaste för mig var inte att vinna, utan det var att ha kul! Och kul hade jag verkligen med Apollo! Under mina två sista B-ponny år (12-13år) gick det allt snabbare på banorna. Jag visste precis hur jag skulle rida honom, och när jag blev större blev det lättare för mig att komma åt honom och få fart framåt. Nu började allt fler placeringar rulla in. Apollo och jag tävlade upp till LA med lätthet. Det var det ingen som trodde. Helt underbart att visa alla!


Apollos och min första tävling tillsammans


Apollo 2008

Under tiden då jag hade Ballerina och Apollo fick jag en förfrågan om att ta ett gotlandsruss på foder, Gervides Thor Grim. Tackade ja, och hade nu tre små finaponnyer här hemma. Tränade och tävlade alla tre. Red lektion för tränare tre gånger i veckan. Två hoppass och ett markarbete. Dessa träningar fördelades på mina hästar. Tävlingarna delades också upp på hästarna. Fick ju bara med två i transporten, så det blev till att turas om. Apollo fick följa med på alla eftersom det var honom jag satsade på.

Fick  förfrågan om att köpa Grim, men det kändes inte helt rätt. Vi hade tävlat upp till LC/LB, men kände inte att vi kom längre än så. Han var ojämn på tävlingar och dessutom endast 125 cm i mankhöjd. Grim såldes till en privat ridskola uppåt i landet och jag jobbade på med Ballerina och Apollo.

Jag växte, och det gjorde tyvärr inte min Lilla Ballerina. Vi fick i alla fall ett bra avslut tillsammans då vi var med på Stockholms International Horse Show i globen 2003. 2004 bestämde vi oss för att vi skulle lämna ut henne på foder, vilket vi också gjorde. Det var en familj i Östhammar som tog hem henne för att ha som tävlingskompis.

Bara Apollo kvar, men det dröjde inte alls länge innan vi svarade på en annons på en C-ponny, Caramba! Åkte till Bålsta för att kolla på Caramba. Gick till boxen där han stod, och så här var vårt första möte; ”Hej ponnyn” sa jag... Caramba svarade med tänderna i boxgallret och öronen bakåt.. Mysig ponny!

Han var fin att rida och hoppade trevligt. Ingen tvekan alls fast hindret blev högre och högre.. kändes bra, och jag ville ha honom trotts hanns utbrott i hanteringen. Vi var tvugna att vänta i två veckor på besked pga att han var uppbokad så länge med folk som skulle komma och kolla på honom.

Efter två veckor ringer det i alla fall, och Caramba blir min!

 
Min fina lilla Caramba

Efter första hoppträningen börjar jag undra vilket misstag det var att ta hem honom... Står mestadels på bakbenen, och gör han inte det så skenar han mot hindrerna helt okontrolerat! Herregud säger jag bara...

Vi tränar på, och tillsist säger det klick! Vi lär känna varandra och blir ett bra team på hoppbanorna. Tar många placeringar och klättrar i klasserna. Men så plötsligt säger det bara stopp! Caramba börjar stanna. Vi går ner i klasserna igen, men kommer inte ens runt en LD. Något är fel!

Tar ut en kiropraktor och låter honom känna igenom Caramba.. han har fel på ”hoppmusklerna”, därför blev det nu vila, massage och försiktig igångsättning. Under den här tiden bestämmer vi oss för att lämna ut Apollo på foder, eftersom jag börjar bli för stor för honom.

Apollo åker till en fodervärd, men ryttaren tappar intresset, så han kommer hem lika fort igen. Efter ett tag hittar vi en ny fodervärd åt honom.. Dock i östersund, miljoner mil bort från mig... Vad jag inte visste då var att detta var sista gången jag såg min älskling!

Återigen bara en ponny. Caramba återhämtar sig och blir bra.. Vi börjar tävla och träna igen, och det går framåt på tävlingarna som förr.


Caramba 2011

Men som alltid har jag inte endast en ponny speciellt länge. Utan vi känner att det är dags för att leta D-ponny. Åker iväg till Tierp och kollar på en varmblodskorsning, Tiger Man! En jätte charmig liten häst. Tror att det var charmen och hanns arbetsvilja som gjorde att vi tog hem honom. Tävlade lite grann, LD/LC med några placeringar. Han utvecklade hoppteckniken enormt mycket, men var ingen ponny för högre klasser. Eftersom jag ville satsa på hoppningen och komma längre än vad jag kunde med Tiger så började vi leta efter en till D-ponny. Vi hittade en i Varberg som vi bestämde oss för att kolla på, Jambo. Jambo var en 8 årig engelsk import, hade inte gjort speciellt mycket i sitt liv och var därför som en unghäst i sättet och utbildningsnivå. Han hade stått flera år på försäljningsstall utan att göra något. Hade troligen också blivit misshandlad där med tanke på hanns osäkerhet.

Han var fin att rida på marken, men hade i stort sätt inte hoppat något alls. På provridningen hoppade jag kanske 70 cm och man såg och kände att han kund bli något bra.

Åkte och hämtade Jambo några veckor efter att jag provridit honom. Hade nu alltså återigen tre hästar att rida. Jambo blev bättre och bättre.. Började tävla honom och det gick toppen. Han växte för varje dag som gick. Jag hade nu en ponny för de högsta klasserna.


Tiger Man


Jambo, någon vecka innan mardrömmen...

Ville lägga all min tid på Jambo, därför valde vi att lämna tillbaka Tiger Man. Både för min och hanns skull. Caramba tävlades lite grann fortfarande men det var Jambo som var framtidshoppet och den jag satsade mest på.

Allt gick så bra, min fina Jambo gick bara bättre och bättre, det var så roligt! I juni 2008 skulle vi åka iväg på tävling. När vi kommer fram ligger Jambo i transporten!? Vi öppnar och tar ut honom.. Han släpar ena bakbenet, men inget fel annars. Vi åker hem igen och låter honom stå några dagar. En kväll när vi kommer till hagen där Jambo och caramba står och betar kollar Jambo upp och ska gå mot oss, stackarn är helt vinglig.. Bakdelen är som förlamad.

Tar ut veterinären och han tar tester. Inget fel kan hittas.. Kotknackaren kommer också ut och kikar på honom men kan inte hitta något fel.. Vi  ringer till Ulltuna Djursjukhus för att få komma dit. Men eftersom det inte är något fel på hans hälsa, alltså inte akut så får vi inte någon tid förens två månader senare..? Min fin, fina ponny får ha boxvila i två månader! Helt sjukt...

När dagen väl är inne åker mamma iväg med honom till Ulltuna. De röntgar hela honom, och det visar sig att en kota i nacken pekar helt åt fel håll... Den här kotan har alltså skavt sönder Jambos nerver, vilket gjorde att sen inte hade någon kontroll på bakdelen... De tog bort honom på en gång.. Min fina, älskade bästa vän!

Det gör ont i hjärtat att han fick stå i en box i två månader för att vänta på att lämna jorden. Ett bättre slut var han värd!


Jambo och jag i Hufvudsta



Vackra vännen!


Ställer upp i alla situationer!


Så galet saknad!!!!!

Här dog jag lite grann, det var den här dagen tävlingsryttaren, hon med alla drömmar och den starka viljan försvann..

Jag hade fortfarande Caramba.. Endast promenadridning för att hålla igång honom, ingen annan motivation eller ork fanns. Kunde helt enkelt inte hitta tillbaka till den ryttarglädje och tävlingsinstinkt som jag haft innan. Under den här tiden kunde jag inte ens minnas mina mål som jag med glädje hade strävat efter att nå.

Under hösten 2008 gjorde jag några starter på Caramba, började sakna att utvecklas och se resultat. Min fina lilla ponny ställde upp och gjorde bra ifrån sig under de sista tävlingarna. Caramba började bli äldre och jag började bli för stor för att tävla honom.. Ville jag fortsätta var det nu dags att leta ny ponny. Jag kände inte för att skaffa ny ponny. Den vintern var det bara Caramba och jag.. Min fina ponny och jag!

Apollo skulle ha kommit hem från sin fodervärd, men fick ett samtal från dem att han var sjuk och var tvungen att avlivas.. Nu var även min lilla älskling borta. Tog då hem en B-ponny, Vulkan som sällskap till Caramba. Våren kom, och våren hade alltid varit starten på en ny tävlingssässong. Började sakna att ha något att jobba med. Caramba var perfekt, men med tanke på hanns ålder och storlek skulle han inte ridas så jättemycket och framförallt inte hårt.


Vulkan

Började kolla lite smått på annonser. Ville ha en D-ponny, kände inte för att gå upp till stor häst innan jag fyllt 18. Ville uppleva ponnytiden så länge som möjligt!

Åkte och kollade på en D-ponny skimmmel i Örebro, Blue Boy. Han var jättefin, och påminde om Jambo enormt mycket både sättet och utseendet. Ägaren var dock jätte speciell och knepig, absolut ingen person som man önskar ha något att göra med. Blue Boy och jag fick alltså aldrig chansen att bli ett team.

Någon månad senare åkte vi iväg för att kolla på en annan D-ponny på foder. En korsningsponny mellan halvblod och welsh, Betty Boop.

Hon var bara 5 år, och säkert något bra att jobba med. Hon var rädd om sig och hade en bra hoppteknik. Dock var hon endast 144 cm i mankhöjd och en smäcker modell, alltså kändes hon för liten. Det blev då inget med Betty heller...

Fortsatte att kolla på annonser, men hittade ingen som verkade passa mig. När man nästan började ge upp, fick vi ett tips från en som vi känner om en D-ponny, Alonso. Han hade varit skadad men var nu friskförklarad och skulle sättas igång. Vi åkte och tittade på honom, provred och tog hem honom. Detta var lite av en chansning med tanke på att jag endast hade kännt på honom i traven. Red igång honom efter ett program som veterinären hade skrivit ihop. Det började gå bra, men så plötsligt började han kasta av mig. Han ville verkligen inte!

Ägarna till Alonso ville inte låna ut honom längre, de ville därför att vi skulle köpa honom. Men vi ville inte köpa en häst som det inte fungerade med, dessutom ville vi inte köpa en D-ponny eftersom jag endast hade två år kvar som ponnyryttare.



Alonso åkte, och Vulkan såldes... Återigen så var det bara Caramba och jag! En gammal tränare till mig hade ett tvåårigt halvblodssto, Little June som hon tyckte att vi skulle köpa. I vilket fall som helst behövde vi sällskap till Caramba och eftersom vi fick Juni till ett bra pris slog vi till, och Juni blev min!

Jag hade fortfarande sug efter en ponny att träna och tävla. Kollade därför på foderponnyer som jag kunde ha tills jag hade fått igång Juni så pass att jag kunde träna henne.



Inga ponnyer hittades, då började jag även att kolla efter storhäst. Det var inte heller det lättaste, men tillsist hittade jag en annons på ett fullblodssto i Huddinge, Collina Chorus!

Åkte och provred henne, och hon var perfekt! Jag som inte ville ha en stor klumpig häst, hade nu hittat en smidig, pigg och hoppglad tjej.

Det kändes så rätt med Collina, men det var fler som skulle komma och kolla så jag vågade inte ens hoppas på det bästa. Men när Collinas ägare Åsa ringde till mamma och sa att vi fick ta hem Collina kändes det så skönt.

Fick hem henne och jobbade med att lära känna varandra. Började så småningom att hoppträna henne, och det gick bra. Fick höra fina ord om henne redan efter första träningen, både av tränaren och andra. Vi fortsatte att träna och har varit ute och gjort några starter. Hon har hjälp mig jättemycket med att hitta tillbaka till ridningen och är rolig att jobba med. Efter all min väntan efter en häst/ponny att jobba med hittade jag tillsist den perfekta!





Idag har jag alltså Caramba, Collina och Juni. Efter att Jambo försvann är jag som sagt inte samma tävlingsryttare.. Jag tycker fortfarande att det är riktigt roligt och en del i min ridning som gör att det blir roligt att träna. Alltid kul med resultat! Skillnaden från nu och då är att jag hade höga mål och drömmar med min ridning under jambotiden. Idag är det viktigaste att ha kul på en lagom nivå och känna att man utvecklas tillsammans, sen vilken klass man tar sig upp till spelar ingen större roll. Vem vet, kanske hittar jag tillbaka till mina drömmars mål..?

Fortsättning följer när jag vet...

prinsessanrossi

Tillbaka till vardagen! Efter ett flertal veckor av ledighet är det nu dags att falla in i de dagliga rutinerna igen..

Det är dags att bygga upp en vägg och dra på ett neutralt smile, skapa en look som gör att man smälter in i mängden. Ett uttryck som gör att ingen ser vad man känner och tänker.

Jag vet hur jag kan känna under en höst och vinter med skola, plugg, stress, vänner, hästar, träning, och framförallt mig själv! Dagarna kan vara som bergochdalbanor,veckorna som dag och natt, och månaderna som varmt och kallt! Det kan svänga ordentligt i hur jag mår och känner för allt.. Därför tycker jag bara att det är jobbigt om alla ser ”idag är hon glad”, ”Idag mår hon sämre” osv..

Med det här tänket tänker jag inte stänga alla ute, utan istället kan jag själv välja vad jag vill dela med andra och inte!

Vissa saker är svåra att bära själv, men att dela dem med andra kan göra ännu större skada! Jag har testat så jag vet.. förlåt!

Tycker inte att någon ska behöva dela mina ”problem”, dessa är det bara jag som kan göra något åt i alla fall.. Förlåt igen!

Istället ska jag riva muren och kliva ut då jag har glädje och positiv energi att ge er.. Det är så jag vill visa mig, det är så jag vill att ni ska se mig, det är sånt som jag vill att vi ska dela.

Jag kommer inte alltid att vara glad, jag kommer inte alltid att vara ledsen, men jag kommer alltid att vara neutral! För er skull, för min skull och för vår skull!

Jag kanske inte är starkast ensam, men jag tror att jag kommer längst på att vara det!


N E V E R  G I V E  U P !  ♥

prinsessanrossi

Har varit ute på en powerwalk med Dulle här på morgonen.. Kändes ganska trögt, men är så galet trött så det är kanske inte så konstigt?

Hästarna har fått hö och vatten, väntar nu på att dem ska äta upp så att jag kan rida mina fina! Med tanke på hur mycket det blåser lär jag få jobba på bra för att hålla dem på marken ;) Perfect!



prinsessanrossi

 

Silje var här idag å red med mig idag :)

Vi red vägen som vi kallar för "uppförsbacken". Anledningen till namnet är att det finns en jättelång uppförsbacke som man kan galoppera uppför i full galopp! Superkul! ;)

Det gick bra, förutom att lillponnyn inte alltid är så lycklig... Silje kom på en metod som fungerade ganska bra, och fick fram honom tillsist! Hon fick kämpa på, men det var hon som gick segrande ur striden med ponnyn (y)

Mycket mer än så har inte hänt idag.. Åker kanske till Rimbo en sväng för att köpa hårfärg, eller så fixar jag det imorgon? Vi får se helt enkelt!

Känns hemskt att det är sista dagen man får sova och ta det lugnt imorgon, sen böjar allt igen! Kanske lika bra att komma in i rutinerna igen?!



prinsessanrossi

C och C fick en vilodag idag.. Red alltså endast Juni. Red ut själv för första gången på henne.. Hon skötte sig bra, lite tittig men inga ryck eller dumheter! Hon är väldigt positiv och villig att lära sig :) Travade för första gången på henne idag också, lycka!



prinsessanrossi

Alla hästar ridna, toppen! Har ridit i allt från stekande sol till ösregn idag, konstigt väder... Ridturerna gick i alla fall bra. Red ut på vanliga uteritter, lät dem bara gå på, krävde inte speciellt mycket. Såg endast till att de hade tryck i gångarterna.

Var nyss ute med Dyland, kändes inte alls speciellt jobbigt idag.. Träningen börjar ger resultat, eller? ;)

Har även bestämt med Åsa att hon kommer och hälsar på mig och Collina på fredag :) Galet roligt! Det ser vi fram emot! :)



prinsessanrossi







 

Snart är det slut på min ensamhelg. Mamma och Robert kommer väl antagligen hem när som helst.. Slut på lugnet..! ;)

Har småplockat lite här hemma nu på morgonen, och vill nu sätta igång med dagens ridning så att jag får det gjort innan kvällen.. Men eftersom det regnar som bara den ute så ska jag vänta ett tag för att se om det slutar! Jag ger det en timme, annars drar jag ut i alla fall! Lite regn dör man ju inte av!

Imorgon ska jag nog träffa Matilda, hon åker nämligen till Berlin på onsdag, så vore ju trevligt att ses någon gång innan det :) Kanske blir det till att åka med Matilda och Mathilda till Älvsjö för att kolla på en kanin till Mathilda ;)



prinsessanrossi

Kul att man slitit ut allt man har i garderoben och lagt det lite överallt för att rensa bort massor som aldrig används. Nu när kläderna ligger huller om buller överallt ångrar jag att jag gjorde det. Nu vet jag vad jag kommer att få roa mig med några timmar framöver..

Idag hade jag tänkt rida både Collina och Caramba, men det blev bara Collina som fick sig en tur i skogen. Red en lång tur med henne. Såg till att hon var framme redan från början och jobbade med sidorna i både skritt och trav. När hon kändes mjuk och hade en aktiv bjudning självmant, började jag rida mer kravlöst, och bara lät allt flyta på bäst det ville. Imorgon är tanken att ta båda hästarna till sandtaget och jobba i backarna. 

nej, nu är det väl lika bra att ta tag i garderoben ;)



prinsessanrossi  

Igår hade jag en riktigt rolig kväll ute i Stockholm :)

Dansade hela natten lång med fina vänner. Det måste absolut göras om snart igen!



prinsessanrossi

Idag jobbade jag Collina på banan, det gick riktigt bra! Jobbade främst i galoppen och försökte med att lösgöra henne i båda sidor så att vi kunde galoppera på i en bra och stadig galopp.

Jobbade på mittvolten i galopp, och hon var väldigt avslappnad och följsam. Mot slutet red vi på en "åttvolt" och tränade på byten. Även detta gick bra, något ostadigt efter byte till höger.

Vi fick kämpa lite då det gällde att fatta högergaloppen.. Det blev fel några gånger, men jag är medveten om att det är jag som är otydlig i fattningarna ibland. Det måste förbättras. Jag försökte också tänka på mina händer idag. Det händer ibland att jag inte är tillräckligt stadig i handen, men det kändes bättre idag när jag verkligen tänkte på att jag skulle vara avslappnad och stilla med handen.

Red inte så jättelänge på banan eftersom det var så otroligt varmt. Istället skrittade jag av henne ordentligt i skogen istället.. Mot slutet var det något som Collina var riktigt irriterad på, måste ha varit en broms eller något annat odjur som bråkade med henne... Efter ett tag så slutade hon att sparka efter flugor och bromsar, och skrittade lugnt hemmåt!

Lite suddiga videobilder!






prinsessanrossi

  

Känns helt galet att det snart bara är en vecka kvar tills skolan börjar igen..

Jag är inte alls sugen på att ta tag i allt plugg, känns som att jag inte kommer att orka anstränga mig till 100%. Mitt största problem är nog den dåliga inställningen till hela sista året. Ett positivt tänk, hjälper mig nog enormt mycket.. Men det är inte lätt att tänka positivt, när det negativa dominerar hur jag än vänder vrider på tankarna.

När skolan drar igång ska jag även satsa till tusen på hästarna och försöka skaffa ett kvälls-/helgjobb. Det kommer alltså inte alls bli lätt, men det ska gå!

Hästarna prioriterar jag högst i alla fall.. Eftersom jag har tagit på mig det ansvaret och vill satsa på dem, tänker jag inte låta det bli halvdant pågrund av att tiden inte räcker till!

Jag vet att jag klarar av att nå resultaten i skolan trots att jag mestadels pluggar på sena kvällar, nätter och på bussen.. Detta kan bli väldigt jobbigt vissa perioder, men jag har klarat det i ett par år nu, så det kommer att fungera även detta året!

Håller tummarna för att jag kan hitta ett jobb där jag kan få ihop arbetstider med ridningen och skolan. Jobbletandet är mer ett plus i kanten projekt. Det vore behövligt för mig att få ihop en starkare ekonomi, men hästarna och skolan är ändå viktigare detta året!

 




prinsessanrossi

   

Jag verkligen älskar mina hästar! Under ridturerna idag kom det upp massor av hästtankar... Jag klarar mig absolut inte utan dem.

Caramba är världens charmigaste ponny! Jag verkligen älskar att rida honom.. Han gör mig så otroligt lycklig! Han kan vara hur sur och grinig som helst men jag kan inte annat än tycka om honom :) Det känns lite hemskt att han är så gammal som han är, vågar inte tänka på hur det kommer att kännas när han är borta! Min prins!

Sen har vi Collina, som är helt fantastisk! Har alltid roligt med henne. Spelar ingen roll om vi rider på banan eller ut i skogen. Hon är så positiv och arbetsvillig, vilket gör att det är så roligt att jobba med henne! Det är kul att se och känna hur hon anpassar sig efter det som krävs. Colis är även så otroligt personlig :) När man lär känna henne har man en riktig vän! Kan säga att jag verkligen älskar hennes bemötande när man kommer, å puffarna från den silkeslena mulen går inte att beskriva.. Känns jättejobbigt att hon kanske åker snart, även fast jag har varit medveten om att denna dag kommer att komma så är det svårt... Får höra från många "men du har ju Juni" Och ja, jag har Juni, men det är inte alls samma häst! Det är inte så lätt att bara ersätta och glömma. Men det känns i alla fall bra att jag vet att det är Åsa som kommer att ha henne, och jag vet även hur mycket Åsa vill ha hem henne! Även fast jag aldrig vill förlora henne så hjälper det jättemycket att jag vet hur lycklig Åsa är tillsammans med Collina :) Jag ska i alla fall se till att ta tillvara på varje stund jag får med Colis :) Är hur glad som helst över att jag fått låna henne! Världens finaste!

Juni, känns bra att vi börjat med henne och att det går så bra :) Tror hon kommer bli en trevlig häst, absolut! Det ska bli roligt att ha en häst att jobba med från grunden. Det är så kul att se framsteg och utveckling. Det kommer att bli mycket jobb, men det är det värt! :) Juni har ett hjärta av guld!

Känner att det blev mycket text, och jättevirrigt det här ;)

Nu ska jag avslöja att jag under en period i vintras övervägde att sluta med hästar helt och hållet.. Detta var när det var som stressigast i skolan och så... Jag viste inte vad jag skulle göra, men energin från mina tre änglar Cramba, Collina och Juni, fick mig att klara av den tillfälliga svackan jag hade!

Även fast jag ibland kan vara less på att ta så mycket ansvar och lägga så mycket tid i stallet som jag gör, så vet jag att allt slit är värt det. Hästarna gör mig lycklig! :)
















































  
         
















Ni ser ju själva vilka underbara djur det är, och hur kul man kan ha med dem! :)

prinsessanrossi

Pappa har varit och hälsat på mig och Robert idag. Det var ju trevligt att se att han levde! Det händer ju inte allt för ofta att man får livstecken från hanns håll.. Kommer inte ens ihåg när jag träffade/hörde något från honom sist?

Såå, jaa... Det var faktiskt kul att se honom! Tro det eller ej, men det var det!;)

Han hade med sig tårta, så vi fikade lite alla tre tillsammans.. Tycker att det var gulligt av honom att ta med sig något..!

men lite galet är det, att en person kan förändras så mycket! Hoppas bara att han fattar sina egna beslut, och inte bara lyder någon annans önskningar!

Det är helt otroligt hur mycket man kan vilja ha tillbaka gamla tider! Det är hårt att inse att det som har varit aldrig mer kommer tillbaka!



prinsessanrossi

Kollade runt lite på nätet och såg att min fina Lilla Ballerina hade varit ute och tävlat i år. Jag har inte sett något av henne sen hon såldes. Tycker att det var riktigt roligt att veta att hon är igång och är ute och skuttar runt med en liten tjej :) Hoppas att den tjejen har lika roligt med Ballerina som jag har haft! :)

Resultatet av tävlingen var inte heller dåligt! De vann båda hoppklasserna som de ställde upp i, kom tvåa i ponnyagillityn, blev tävlingsdagens bästa ekipage och Ballerina blev Bästa sto! ponnyn kan fortfarande.. ;)

Helt galet kul att se :) Hoppas att jag får se fler resultat från min fina lilla ponny!

  






Det var inte igår! ;)

prinsessanrossi